Fröken Erika

Med utsikt ner i gränden,
små avsatser med bord och stolar,
dricker kaffe på blommig servis,
äter citronkaka på fyrkantigt rött fat,
färger harmoni,rustik antikt,
det är så härligt med sådanahär pärlor
man bara kan hitta utomlands känns det som.
Solen värmer i nacken,
den trötta katten på stolen brevid tvättar
omsorgsfullt sina tassar,
sorlet från människorna runtom,
musiken inifrån,
En varm känsla av att vara nöjd
just här, just nu!

 

Dagens haiku..

En kaka på fat,
ett soligt februari
Stormvind inombords


 
 

Tjo i morgontimmen, igår inskaffade jag like nödvändigheter inför våren. Då den tänker komma till sverige..
Här i Aten skiner solen det är ca 12grader varmt. Jag äger nu ett par skinnboots med stjärnor, ett par Ray Bans och ännu en skjortklänning:)





Chili på balkongen är nice!

En anekdot från häromdagen

I have found my Camden,
Where the market stalls fight
over foreigners money.
Where there is a vibrant vibe,
a mixture of all kinds, music and people.

I have found the market square,
where antiques and junk,
collectables and massproduce
catches my eye.

People are shouting above my head;
"Look here, Look there!"
"Hey Nice Lady! Come see!"
"Hey Lady look look!!"

Any other time I would have been bothered,
but not today and Im experienced,
It does not become me, I have walked
among market people hundreds of time.
I know how to ignore, not to let them get
my attention.
In someways I feel at home in places like this,
it takes me back to London in a snap.
Nostalgia!

I remember days hanging out,
drinking beer, finding funny clothes, eating cheap food,
hungover, sober whatever state I was in.

But those days have passed,
 they are gone not in memory but in time.

and so here I am, not in London not in Stockholm,
But in Athens for some more days to come.

/ EO2010

     17 stavelser på 3 rader
        5-7-5
     referens till årstid
     gärna två kärnfulla hälfter

min haiku dikt 9 feb 2010

      jobbet har vaknat
       till dystra toner
       en arla vårdag




I dag är det ons 10 feb, det är influensa i lägenheten
trötta glåmiga dagar, hostattacker och mycket sömn
tur jag är frisk iallafall.
Det är 8 dagar kvar, det börjar kännas i magen nu,
längtan hem, vänner, musik och min säng!
De senaste dagarna har spenderat mycket inomhus,
var vaken 26 timmar utan vila i måndags,
konstigt nog var jag inte så trött då jag somnade 9.30.
Fast det är en annan sorts trötthet, det är påfrestande att
vara tillags hela tiden, höra ens namn stup i kvarten.
En sorts trötthet så man gråter floder det sista kapitlet i en bok,
eller då man ser en stackars död katt efter vägen. 
Jag är känslomässigt trött, och jag längtar efter att få krama och gosa
med min guddotter, den sorts kärlek jag behöver nu. 
8 dagar kvar, den 9 åker vi.  

Mitt jobb röker, inte bara några sådär utan ett till två paket om dagen. Normalt kan jag leva med det, man går ut en sväng, vädrar lägenheten osv. Men vissa dagar är vi inne hela dagen. Det var vi i förrgår. Ush det var jobbigt, han var stressad och rökte mer än vanligt Jag fick inte vädra för då kan han bli sjuk. på kvälllen var det näst intill olidligt, man känner sig som en stinkbomb, näsan kloggar igen jag får bihålsproblem, jag tycker mig bli tung i bröstet. Men den värsta tanken är hur illa far jag av det här egentligen? Viss jag röker också men ett par cigaretter om dagen, som det är nu kanske min kropp tar upp ett paket vad vet jag? 
Tänk och få lungcancer pga av att tillbringa mycket tid med en stor rökare, va hemskt. 
Jag vill gärna sluta men så länge jag jobbar med honom blir det nog svårt, inte för att jag röker då jag jobbar får ju  i mig tillräckligt.. men då jag slutar mitt pass brukar jag efter ett tag få abstinens. Skitjobbigt. 

Det har ju införts rökförbud här i grekland i maj i fjol, men de flesta ställen kan man röka på, ett avskärmat rum men vi sitter ju såklart alltid i rökrummet. När jag sitter där tänker jag på att så här var det ju för inte allt för längesen, konsitgt egentligen hur van man blir något så fort. I början då det talades om rökförbud bodde jag i London och tänkte nej aldrig det kommer inte att gå, och va jobbigt det skulle bli att behöva gå ut speciellt om det regnade osv. Men nu tycker jag det är super skönt, man röker ju mindre också om man tvingas ut.

nej ush för rökiga ställen, jag har nu två veckor kvar här det kommer gå fort.. 

Några foton från senaste dagarna!
     
Stället jag bor på.

Båt hamn

Ja arton dagar kvar, halvtid, nu kan vi räkna ner. Det har varit sol de senaste dagarna och varmt tack för det, får smått panik när jag tänker på vädret därhemma burr.

I lördags åkte jag iväg själv in till stan först Lykavittos Hill med en strålande utsikt promenerade ner, och det kändes som jag var i London, speciellt när jag var på fleemarket, kändes som hemma. Drack en öl och skrev i solen, men det var så många som ville sälja saker och när man inte kan språket blir dom ännu mer på. Jag blev trött och åkte hem. Men en härligt underbar dag här nedan några tankar från toppen på lilla berget. Och foton såklart:)
   

Lycabittus Hill   30.01.10

 

I’m at the top of the hill,

The city of Athens it spreading its bricks below,

Millions of concrete stones,

Houses, resting on top of each other.

A labyrinth of small streets,

But a thousand ways out.

 

The sun, is finally spreading its sunbeams

across my face, my arms, my heart, I cannot stop smiling.

 

Although I’m alone here I’m happy, The sun does its wonders.

 

 The Greek flag is moving in the sky like the waves on the sea,

The old woman in black is mopping the marble floor that leads into the little church,

The salesman with his stone jewellery, miniature churches, replicas of acropolis, his face weather beaten his black cap with pins, he throws a glance at the people, perhaps hoping someone would by anything Today.

 

The old with the mop, shouts at a boy playing on the steps, he nods his head and disappears down to the Café, she takes her bucket and retreats into the church shaking her head.

 

I see kittens, 3,4,5 maybe six or more, red haired kittens hiding behind a stonewall.

Carefully watching the pigeons picking seeds from the ground.

In return the guard dog is watching the kittens, waiting for a moment to attack.

But the kittens doesn’t seem to care.

 

I get my coffee and my toast,

A little pile of crisps, and the check,

More and more people are gathering in the Café,

Hurrying to get the best table with the best view.

 

Im at the top of Lycabittus Hill,

With a view to kill        

For.