Fröken Erika

Något dera iallafall eftersom jag aldrig skriver här.. eller så kan jag skylla på att jag har så mycket att göra :)  Men här är jag nu iallafall! Det är måndag jag vaknade sent 11.. behövde sova igen förlorad sömn efter helgen.
 
Var på födelsedags fest och där blev jag ett hett disskussions ämne.. Vi eller rättare sagt de ( några tjejer som jag inte känner ) pratade om varför jag var singel, och hur de skulle kunna hjälpa mig att inte vara det så länge till. En av dem är visade sig tydligen vara en bra matchmaker men jag blev smått orolig när hon inte kunde liksom komma på någon som skulle passa mig. När de frågade om jag var intresserad av nån och jag sa ja en författare gissade  en av dem rätt med en gång. De skakade sen på huvudet och sa att "nej men han är nog lite konstig" hade hört att " han är lite säregen" Jag blev inte alls förvånad för detta är ju så jag så det bara går. De frågade sen hur min drömkille skulle se ut och jag berättade att han måste vara lång, gärna mörkt lite burrigt hår, vara kreativ med musik eller konst, ha mystik över sig och en egen stil. Och där minskade jag genast alla mina chanser för dem att hjälpa mig, för är det inte så att jag har en sån klar bild över hur min man ska se ut. Att jag självmant letar denne när jag är ute, spanar för fullt efter den mest kufiska mannen med de mystiska ögonen, den som är svårast att nå?! Där har vi mig i ett nötskal.

Om jag kartlägger de jag har dejtat genom åren kan jag klart se den genomgående röda tråden mellan dessa och de har alla haft mina önskekriterier men de har alla också inte velat binda sig, blivit skrämd av mitt behov av kärlek :), varit allt för kryptiska, svårnådda och ja riktiga heartbreakers. Så är det inte god tid för mig att se mig om efter något helt nytt en blond kille med blå ärliga ögon, gärna i kostym, som gillar det enkla i livet och som skulle göra allt för mig.