Rymma hemifrån
Hursomhelst jag var typ 11-12 gick i sexan. Jag tyckte jag blev oerhört orättvist behandlad av mina föräldrar. När mina vänner fick vara ute till 21 skulle jag hem till klockan 19, "folkan" folketshus som vi alltid hängde på öppnade 18.. Min mamma bråkade på mig jämt om städning barnpassning de bråkade jämt om allt med varandra mm jag kände mig isolerad. Jag vågade inte säga något till mina föräldrar ljög jämt om allt. Iallafall det ligger givetvis en hel del mer bakom mitt beslut om att rymma hemifrån.
Det var en vardags kväll och pappa jobbade, mamma var på föräldramöte och jag passade mig lilla syster. Några dagar tidigare hade jag och en vän hjälpts åt att skriva brevet som jag skulle lämna efter mig. Min vän mer eller mindre kom på vad jag skulle skriva och det var allt annat än ett snällt brev. Jag hade också under en längre tid nallat pengar från pengagömmat, planerat rymmrutt mm Min kära syster sov sött medans jag packade ner mitt liv, massa godis i en stor väska som jag sen satt på min systers dockvagns underrede. Jag lämnade min sovande syster, (visste att mamma skulle snart vara hemma) lappen på mitt rum och begav mig av. Passerade skolan där min mamma var och letade upp vår bil, eftersom detta är på landet låste inge dörrarna, i bilen hittade jag några slantar till. Fortsatte sen till byn där jag mötte upp en annan vän som skulle fixa vart jag skulle sova. Vi gömde min stora väska i skogen gick till hyreshuset där hennes mormor bodde, jag gömde mig i källaren och min vän smusslade ut ett täcke och kudde. timmarna gick och medans jag låg där och försökte komma underfund med hur jag skulle ta mig till stockholm, kom min vän ner springades och grät hon berättade att min mamma ringt dit och att hon inte kunde ljuga. Jag fick panik, tänkte bara på hur arg min mamma skulle bli och hur jag aldrig mera skulle få gå ut. Men min mamma var givetivs allt annat än arg hon grät och kramade om mig sa hon hade blivit helt förstörd när hon läst brevet och aldrig kunnat ana att jag kände så.
Vi åkte hem och jag minns att jag hade en konstig känsla i magen, på morgonen kom min pappa hem han kramade om mig och grät sa att han inte trodde jag velat lämna dem alla så där. Dagen efter fick jag stanna hemma från skolan, mamma lovade att jag skulle få vara på folkan till 21 som alla mina vänner. Och visst det var säkert bra ett tag men ibland undrar jag tänk om jag kommit iväg vad hade hänt då?
Nästa gång jag rymmer blir året efter gymnasiet och denna gång blir jag borta i nio år.
Nu ska jag åka och kolla på vårsalongen!
Fröken göken
Men tro nu inte att jag slappade fördet nej nej, min kära mor har givit mig några elastiska band man kan gymma med så jag körde dem ett tag :) Sen efter var det äntligen dags för mitt "treat"
Hajen? (Bara Barah!) och till efterrätt
Nu ska jag skriva ett nytt inlägg ang. något de tagit upp på P3 idag!
Lathet eller ångest?
Något dera iallafall eftersom jag aldrig skriver här.. eller så kan jag skylla på att jag har så mycket att göra :) Men här är jag nu iallafall! Det är måndag jag vaknade sent 11.. behövde sova igen förlorad sömn efter helgen.
Var på födelsedags fest och där blev jag ett hett disskussions ämne.. Vi eller rättare sagt de ( några tjejer som jag inte känner ) pratade om varför jag var singel, och hur de skulle kunna hjälpa mig att inte vara det så länge till. En av dem är visade sig tydligen vara en bra matchmaker men jag blev smått orolig när hon inte kunde liksom komma på någon som skulle passa mig. När de frågade om jag var intresserad av nån och jag sa ja en författare gissade en av dem rätt med en gång. De skakade sen på huvudet och sa att "nej men han är nog lite konstig" hade hört att " han är lite säregen" Jag blev inte alls förvånad för detta är ju så jag så det bara går. De frågade sen hur min drömkille skulle se ut och jag berättade att han måste vara lång, gärna mörkt lite burrigt hår, vara kreativ med musik eller konst, ha mystik över sig och en egen stil. Och där minskade jag genast alla mina chanser för dem att hjälpa mig, för är det inte så att jag har en sån klar bild över hur min man ska se ut. Att jag självmant letar denne när jag är ute, spanar för fullt efter den mest kufiska mannen med de mystiska ögonen, den som är svårast att nå?! Där har vi mig i ett nötskal.
Om jag kartlägger de jag har dejtat genom åren kan jag klart se den genomgående röda tråden mellan dessa och de har alla haft mina önskekriterier men de har alla också inte velat binda sig, blivit skrämd av mitt behov av kärlek :), varit allt för kryptiska, svårnådda och ja riktiga heartbreakers. Så är det inte god tid för mig att se mig om efter något helt nytt en blond kille med blå ärliga ögon, gärna i kostym, som gillar det enkla i livet och som skulle göra allt för mig.
Valentines day
Dagen går i kärlekens tecken och jag bubblar över av känslor det kommer bli en fiin kväll. Jag har inte fått någon kärleksgåva ännu men älsklingen min har säkert ordnat något alldeles speciellt. Jag önskar mig 10 röda rosor, ett hals smycke och massa löve.
Skål på er alla där ute!
Från en inte alls så sarkastisk singel.
ps man kan ha kul utan partner även idag. ds
Sunday sunday!
Annat skoj jag gjort är jag ställde upp som modell åt en vän som pluggar foto. Fick några bilder häromdan som jag nu skannat in på min nya skanner :) här är några av dom!
Inte så tokigt va! Jag ska få några porträtt med som jag kan ge till mor och far. Pappa har ju sånadära fina skol bilder från typ sexan uppe och ja det är ju inte så kul :) Nej dags för dem att få en bild på deras vuxna och självständiga dotter :)
Nej nu ska jag äta upp resten av min hembakta pizza som för övrigt blev super god! Kanske är det nåt man kan titta på teve. kram
Rättvist eller?
Läs artikeln på dn.se (stockholm)
