Rymma hemifrån
Idag på P3 pratade de om att rymma hemifrån, och det fick mig att minnas min hemifrån rymmning. Syster jag ber om förlåt redan här.
Hursomhelst jag var typ 11-12 gick i sexan. Jag tyckte jag blev oerhört orättvist behandlad av mina föräldrar. När mina vänner fick vara ute till 21 skulle jag hem till klockan 19, "folkan" folketshus som vi alltid hängde på öppnade 18.. Min mamma bråkade på mig jämt om städning barnpassning de bråkade jämt om allt med varandra mm jag kände mig isolerad. Jag vågade inte säga något till mina föräldrar ljög jämt om allt. Iallafall det ligger givetvis en hel del mer bakom mitt beslut om att rymma hemifrån.
Det var en vardags kväll och pappa jobbade, mamma var på föräldramöte och jag passade mig lilla syster. Några dagar tidigare hade jag och en vän hjälpts åt att skriva brevet som jag skulle lämna efter mig. Min vän mer eller mindre kom på vad jag skulle skriva och det var allt annat än ett snällt brev. Jag hade också under en längre tid nallat pengar från pengagömmat, planerat rymmrutt mm Min kära syster sov sött medans jag packade ner mitt liv, massa godis i en stor väska som jag sen satt på min systers dockvagns underrede. Jag lämnade min sovande syster, (visste att mamma skulle snart vara hemma) lappen på mitt rum och begav mig av. Passerade skolan där min mamma var och letade upp vår bil, eftersom detta är på landet låste inge dörrarna, i bilen hittade jag några slantar till. Fortsatte sen till byn där jag mötte upp en annan vän som skulle fixa vart jag skulle sova. Vi gömde min stora väska i skogen gick till hyreshuset där hennes mormor bodde, jag gömde mig i källaren och min vän smusslade ut ett täcke och kudde. timmarna gick och medans jag låg där och försökte komma underfund med hur jag skulle ta mig till stockholm, kom min vän ner springades och grät hon berättade att min mamma ringt dit och att hon inte kunde ljuga. Jag fick panik, tänkte bara på hur arg min mamma skulle bli och hur jag aldrig mera skulle få gå ut. Men min mamma var givetivs allt annat än arg hon grät och kramade om mig sa hon hade blivit helt förstörd när hon läst brevet och aldrig kunnat ana att jag kände så.
Vi åkte hem och jag minns att jag hade en konstig känsla i magen, på morgonen kom min pappa hem han kramade om mig och grät sa att han inte trodde jag velat lämna dem alla så där. Dagen efter fick jag stanna hemma från skolan, mamma lovade att jag skulle få vara på folkan till 21 som alla mina vänner. Och visst det var säkert bra ett tag men ibland undrar jag tänk om jag kommit iväg vad hade hänt då?
Nästa gång jag rymmer blir året efter gymnasiet och denna gång blir jag borta i nio år.
Nu ska jag åka och kolla på vårsalongen!
Hursomhelst jag var typ 11-12 gick i sexan. Jag tyckte jag blev oerhört orättvist behandlad av mina föräldrar. När mina vänner fick vara ute till 21 skulle jag hem till klockan 19, "folkan" folketshus som vi alltid hängde på öppnade 18.. Min mamma bråkade på mig jämt om städning barnpassning de bråkade jämt om allt med varandra mm jag kände mig isolerad. Jag vågade inte säga något till mina föräldrar ljög jämt om allt. Iallafall det ligger givetvis en hel del mer bakom mitt beslut om att rymma hemifrån.
Det var en vardags kväll och pappa jobbade, mamma var på föräldramöte och jag passade mig lilla syster. Några dagar tidigare hade jag och en vän hjälpts åt att skriva brevet som jag skulle lämna efter mig. Min vän mer eller mindre kom på vad jag skulle skriva och det var allt annat än ett snällt brev. Jag hade också under en längre tid nallat pengar från pengagömmat, planerat rymmrutt mm Min kära syster sov sött medans jag packade ner mitt liv, massa godis i en stor väska som jag sen satt på min systers dockvagns underrede. Jag lämnade min sovande syster, (visste att mamma skulle snart vara hemma) lappen på mitt rum och begav mig av. Passerade skolan där min mamma var och letade upp vår bil, eftersom detta är på landet låste inge dörrarna, i bilen hittade jag några slantar till. Fortsatte sen till byn där jag mötte upp en annan vän som skulle fixa vart jag skulle sova. Vi gömde min stora väska i skogen gick till hyreshuset där hennes mormor bodde, jag gömde mig i källaren och min vän smusslade ut ett täcke och kudde. timmarna gick och medans jag låg där och försökte komma underfund med hur jag skulle ta mig till stockholm, kom min vän ner springades och grät hon berättade att min mamma ringt dit och att hon inte kunde ljuga. Jag fick panik, tänkte bara på hur arg min mamma skulle bli och hur jag aldrig mera skulle få gå ut. Men min mamma var givetivs allt annat än arg hon grät och kramade om mig sa hon hade blivit helt förstörd när hon läst brevet och aldrig kunnat ana att jag kände så.
Vi åkte hem och jag minns att jag hade en konstig känsla i magen, på morgonen kom min pappa hem han kramade om mig och grät sa att han inte trodde jag velat lämna dem alla så där. Dagen efter fick jag stanna hemma från skolan, mamma lovade att jag skulle få vara på folkan till 21 som alla mina vänner. Och visst det var säkert bra ett tag men ibland undrar jag tänk om jag kommit iväg vad hade hänt då?
Nästa gång jag rymmer blir året efter gymnasiet och denna gång blir jag borta i nio år.
Nu ska jag åka och kolla på vårsalongen!
Kommentarer
Postat av: SaraW
Jag visste att du rymt någon gång men inte "historien bakom" men be inte om ursäkt till mig jag vet ju hur det va, värre för dig.. tur denna tid är över =)
Postat av: Barabarah
Vilken gripande historia. Och den visar hur smarta barn kan vara. Vad skönt att det blev en solskenshistoria av det.
Trackback
