Fröken Erika

Ja det har nu gått snart 12 dagar. Och vi har 23 kvar.. och det blir kallare, det varnas för snö. Det känns som vi gått tillbaka i tiden och det är november eller nåt. Tur att det inte är så.. Igår inskaffade jag mig en fin fleecemorgonrock eftersom det är så otroligt burrigt här morgnar och nätter. köpte även benvärmare, tjockstrumpor och långärmad t shirt. Hittade en super billig affär och det hela gick på 150kr. Inte illa!




snazy huh!

Vi bor ju lite trångt här, jag och den andra ssistenten delar på ett litet rum, med lite plats. Vi har en kartong som datorbord, sover på en tältsäng som känns alldeles för hård. Som typ en brits. Nätterna vi jobbar sover vi på en liten tvåsits soffa med dubbla kuddar så att vi kommer upp lite. Man blir stel och frysen. Som tur är finns ett gym nära där vi kan stretcha och träna ordentligt. Som tur är kan vi skratta och skämta åt det, det är liksom bara att gilla läget. Det kunde ju ha varit värre! 

En liten morgon tecking innan jobb start. 

 

Nej, jag skulle inte kalla mig religös på något sätt men om jag kliver in i en kyrka slås jag alltid av en sorts andlig känsla. Jag skulle aldrig få för mig att svära, eller på något sätt göra ett större väsen av mig själv. Igår gick jag in i en sådan kyrka, den ligger alldesles runt hörnet från där vi bor. Det är den andra grekiska kyrkan jag gått in i och jag beundrar verkligen hur de är utsmyckade. Massor av färg, guld, silver, stora chandelabrar mm Vi tände ett varsit ljus och jag skänkte en tanke till barnen i Haithi, egentligen skulle jag tänt flera hundra men det skulle väl ha sett lite knepigt ut. Kyrkan var oerhört vacker, jag ville springa runt och fota allt och jag frågade om det gick bra och det gjorde det men jag ville inte verka respektlös och klättra upp i altaret eller nåt så jag tog några snälla bilder.
Den anda kyrkan jag besökt var i våras i Kalyves Kreta. Det hände något märkligt då jag var där, de satt sex ikonbilder på en vägg. Framför varje hängde ett ljus, alla var tända och var helt still utom ett som vajade sakta, jag gick fram och kollade kände efter nån luftkälla men kände inget. Gick ut och berättade det för han jag jobbar åt han bad en kille följa med in och kolla vi gick in igen då var ljuset helt stilla. Jag frågade vem ikonen var han berättade att det var St John och att hans kloster kunde ses längst ut på udden mitt emot där vi var. Han berättade lite om honom och sa att St John hjälpte många, var en dagdrömmare, gillade att vara ensam mm lite som jag:). Funderade givetvis om St John ville mig något.









Idag har jag varit i aten en vecka, när man jobbar varannat dygn så här tappar jag helt bort vad det är för dag. Saker som man tror hänt iförrgår är kan ha hänt fyra dagar sen. Det är min lediga dag men känner mig oförmögen att ta tag i något, energin jag hade på gymmet har försvunnit och jag ligger här i soffan men datorn i knäet, spotify i örat, och tittar på den stora fina regnbågen utanför. Då vet ni också att det regnar och solen skiner. Jag känner en uns av melankoli, saknar mina vänner, nån att gå ut och ta ett glas vin med. Tiden tickar på därhemma och det känns som om jag inte hör dit. Jag tänker på alla de saker jag skulle ha tatt itu med hemma men aldrig gjorde, varför? All den lediga tid jag hade, vad gjorde jag egentligen?
 
Nya planer smids till hemfärden, och nu ska jag ta itu med dem allihop.

  

Ibland behöver jag kluddterapi. Oftast när jag är som djupast i mitt dagdrömmeri är det liksom skönt att göra små krummelurer på vilket sorts papper man har till hands som hellst. I ett kollegieblock är det flesta sidor utsmyckade av någonsorts kluddterapi. Det kan också vara stunder då jag inte vill koncentrera mig på det som ska skrivas på papperet då känns det liksom enklare att kludda lite istället. Kludd, kludd.

Ibland hittar jag lappar med kludd och någon sorts text, precis som häromdan. En lapp i min svarta jacka som jag med glädje får bära igen här i grekland där det inte är så kallt ännu.

Det fanns en liten dikt från en dag på jobbet som personlig assistent.

hisl head is resting on his violin
 in a total state of mind so peaceful
his beautiful body is slender
his eyes piercingly brown
are they searching for my soul?
I feel so at ease when I look at him
but when he look at me I blush

Secretly I want to eat him
Secretly I want to play his violin

inget editerat bara som den är och ps det är inte "mitt jobb" den handlar om utan en krokisession jag var på med mitt jobb..;)