Religös?
Nej, jag skulle inte kalla mig religös på något sätt men om jag kliver in i en kyrka slås jag alltid av en sorts andlig känsla. Jag skulle aldrig få för mig att svära, eller på något sätt göra ett större väsen av mig själv. Igår gick jag in i en sådan kyrka, den ligger alldesles runt hörnet från där vi bor. Det är den andra grekiska kyrkan jag gått in i och jag beundrar verkligen hur de är utsmyckade. Massor av färg, guld, silver, stora chandelabrar mm Vi tände ett varsit ljus och jag skänkte en tanke till barnen i Haithi, egentligen skulle jag tänt flera hundra men det skulle väl ha sett lite knepigt ut. Kyrkan var oerhört vacker, jag ville springa runt och fota allt och jag frågade om det gick bra och det gjorde det men jag ville inte verka respektlös och klättra upp i altaret eller nåt så jag tog några snälla bilder.
Den anda kyrkan jag besökt var i våras i Kalyves Kreta. Det hände något märkligt då jag var där, de satt sex ikonbilder på en vägg. Framför varje hängde ett ljus, alla var tända och var helt still utom ett som vajade sakta, jag gick fram och kollade kände efter nån luftkälla men kände inget. Gick ut och berättade det för han jag jobbar åt han bad en kille följa med in och kolla vi gick in igen då var ljuset helt stilla. Jag frågade vem ikonen var han berättade att det var St John och att hans kloster kunde ses längst ut på udden mitt emot där vi var. Han berättade lite om honom och sa att St John hjälpte många, var en dagdrömmare, gillade att vara ensam mm lite som jag:). Funderade givetvis om St John ville mig något.
Idag har jag varit i aten en vecka, när man jobbar varannat dygn så här tappar jag helt bort vad det är för dag. Saker som man tror hänt iförrgår är kan ha hänt fyra dagar sen. Det är min lediga dag men känner mig oförmögen att ta tag i något, energin jag hade på gymmet har försvunnit och jag ligger här i soffan men datorn i knäet, spotify i örat, och tittar på den stora fina regnbågen utanför. Då vet ni också att det regnar och solen skiner. Jag känner en uns av melankoli, saknar mina vänner, nån att gå ut och ta ett glas vin med. Tiden tickar på därhemma och det känns som om jag inte hör dit. Jag tänker på alla de saker jag skulle ha tatt itu med hemma men aldrig gjorde, varför? All den lediga tid jag hade, vad gjorde jag egentligen?
Nya planer smids till hemfärden, och nu ska jag ta itu med dem allihop.
Den anda kyrkan jag besökt var i våras i Kalyves Kreta. Det hände något märkligt då jag var där, de satt sex ikonbilder på en vägg. Framför varje hängde ett ljus, alla var tända och var helt still utom ett som vajade sakta, jag gick fram och kollade kände efter nån luftkälla men kände inget. Gick ut och berättade det för han jag jobbar åt han bad en kille följa med in och kolla vi gick in igen då var ljuset helt stilla. Jag frågade vem ikonen var han berättade att det var St John och att hans kloster kunde ses längst ut på udden mitt emot där vi var. Han berättade lite om honom och sa att St John hjälpte många, var en dagdrömmare, gillade att vara ensam mm lite som jag:). Funderade givetvis om St John ville mig något.
Idag har jag varit i aten en vecka, när man jobbar varannat dygn så här tappar jag helt bort vad det är för dag. Saker som man tror hänt iförrgår är kan ha hänt fyra dagar sen. Det är min lediga dag men känner mig oförmögen att ta tag i något, energin jag hade på gymmet har försvunnit och jag ligger här i soffan men datorn i knäet, spotify i örat, och tittar på den stora fina regnbågen utanför. Då vet ni också att det regnar och solen skiner. Jag känner en uns av melankoli, saknar mina vänner, nån att gå ut och ta ett glas vin med. Tiden tickar på därhemma och det känns som om jag inte hör dit. Jag tänker på alla de saker jag skulle ha tatt itu med hemma men aldrig gjorde, varför? All den lediga tid jag hade, vad gjorde jag egentligen?
Nya planer smids till hemfärden, och nu ska jag ta itu med dem allihop.
Kommentarer
Trackback
