Fröken Erika

Städdag. Utrensningsdag, både mentalt och fysiskt. Varför känns det så bra att städa när man har mycket att tänka på? Är det en sorts terapi? Medans man går där med dammsugaren och smäller i stolben och lister, kan tankarna få sitt utlopp och eventuell frustration komma ut. När man gnuggar badrums väggen tar man itu med de irriterande tankarna, sånt som stör en. När man dammar gå man igenom mer viktigt som kräver mer tid och noggrannhet. Visst känns det som man städar upp sitt inre, reder ut saker och ting.

 Jag har hört många gånger  att det är bra att slänga saker och hålla ordning för då håller man även ordning på sina tankar. Att det är lättare att ta itu med problem om det är städat och rent, inte så mycket krimskrams överallt. Och det kan jag verkligen hålla med om, ska jag koncentrera mig på något viktigt så måste det vara städat annars blir jag bara stressad. Och appropå krimskrams.. var får man allt krimskrams från? Jag har lyckats dela upp det mesta av mitt krimskrams i ca fyra lådor. I varje låda finns diverse prylar jag aldrig använder men inte kan slänga för att det kan komma en dag då jag behöver en av dessa prylar. Men då är det förutsatt att jag kommer ihåg att jag har en och inte köper nytt. Ibland kan jag hitta en del till något som jag inte har en aning vad det är, men kan givetivs inte slänga den för att tänk om jag en dag hittar den tillhörande delen och inte kan använda den för jag slängt den andra? Herregud vilket dilemma!  Så vad består krimskrams av? för mig är det massa hårsnoddar och spännen, knappar, halvfulla batterier, några elapparater, gamla solglasögon jag aldrig använder, bra att ha grejjer ( ja fråga inte..) och en massa mer. Jag har krimskrams som hängt med ända från London åren, jag fraktade med dem hem. Så illa är det. Och jag blir ju så stressad varje gång jag öppnar en sån här låda.

Men jag undrar är det ärftligt att samla på krimskrams? Min kära mamma är ju rätt duktig på det eller var iallafall, nu för tiden går hon gärna med grejjer till erikshjälpen som hon sen säkerligen köper tillbaka nångångJ  Syster är nog likadan och jag tror min mormor med. Är det en kvinnlig grej att göra? Eller har männen annat sorts krimskrams. Det måste dom ju ha. Finns det nån som inte har nåt krimskrams? En manisk pedant kanske? Ja inte vet jag men visst känns det oerhört bra när man vågar ta itu med gammalt groll och slänga ut det. Plötsligt känns det lite lättare i hjärtat och man gör mer  plats för nya känslor och minnen både mentalt och fysiskt.

 Nu när jag har städat känner jag mig oerhört kreativ och sätter genast igång med ett projekt jag haft på hyllan ett tag.  Imorgon börjar ett nytt kapitel i mitt liv, jag ska läsa till copywriter i ett år. det ser jag verkligen framemot!

Ha det gott/

Erika