Fröken Erika

Städdag. Utrensningsdag, både mentalt och fysiskt. Varför känns det så bra att städa när man har mycket att tänka på? Är det en sorts terapi? Medans man går där med dammsugaren och smäller i stolben och lister, kan tankarna få sitt utlopp och eventuell frustration komma ut. När man gnuggar badrums väggen tar man itu med de irriterande tankarna, sånt som stör en. När man dammar gå man igenom mer viktigt som kräver mer tid och noggrannhet. Visst känns det som man städar upp sitt inre, reder ut saker och ting.

 Jag har hört många gånger  att det är bra att slänga saker och hålla ordning för då håller man även ordning på sina tankar. Att det är lättare att ta itu med problem om det är städat och rent, inte så mycket krimskrams överallt. Och det kan jag verkligen hålla med om, ska jag koncentrera mig på något viktigt så måste det vara städat annars blir jag bara stressad. Och appropå krimskrams.. var får man allt krimskrams från? Jag har lyckats dela upp det mesta av mitt krimskrams i ca fyra lådor. I varje låda finns diverse prylar jag aldrig använder men inte kan slänga för att det kan komma en dag då jag behöver en av dessa prylar. Men då är det förutsatt att jag kommer ihåg att jag har en och inte köper nytt. Ibland kan jag hitta en del till något som jag inte har en aning vad det är, men kan givetivs inte slänga den för att tänk om jag en dag hittar den tillhörande delen och inte kan använda den för jag slängt den andra? Herregud vilket dilemma!  Så vad består krimskrams av? för mig är det massa hårsnoddar och spännen, knappar, halvfulla batterier, några elapparater, gamla solglasögon jag aldrig använder, bra att ha grejjer ( ja fråga inte..) och en massa mer. Jag har krimskrams som hängt med ända från London åren, jag fraktade med dem hem. Så illa är det. Och jag blir ju så stressad varje gång jag öppnar en sån här låda.

Men jag undrar är det ärftligt att samla på krimskrams? Min kära mamma är ju rätt duktig på det eller var iallafall, nu för tiden går hon gärna med grejjer till erikshjälpen som hon sen säkerligen köper tillbaka nångångJ  Syster är nog likadan och jag tror min mormor med. Är det en kvinnlig grej att göra? Eller har männen annat sorts krimskrams. Det måste dom ju ha. Finns det nån som inte har nåt krimskrams? En manisk pedant kanske? Ja inte vet jag men visst känns det oerhört bra när man vågar ta itu med gammalt groll och slänga ut det. Plötsligt känns det lite lättare i hjärtat och man gör mer  plats för nya känslor och minnen både mentalt och fysiskt.

 Nu när jag har städat känner jag mig oerhört kreativ och sätter genast igång med ett projekt jag haft på hyllan ett tag.  Imorgon börjar ett nytt kapitel i mitt liv, jag ska läsa till copywriter i ett år. det ser jag verkligen framemot!

Ha det gott/

Erika

Äntligen har jag haft en sommar jag önskat länge. Sen jag flyttade hem har det varit kämpigt och de två senaste sommrarna har jag jobbat och inte haft tid eller pengar att göra så mycket. Jag har varit singel och på ständig jakt. Men inte i Sommar. Vilken skillnad! Jag har hunnit med så mycket, farit hit och dit, gjort en massa skoj saker, och hittat en ny hobby; att lyssna på sommarpratarna.

Ett fenomen jag endast hört litegrann om tidigare men aldrig riktigt brytt mig om.

Det är något speciellt att lyssna på en person berätta om något som betytt mycket i dennes liv. Att få höra andras livsöden, glädje, sorg och tankar. Vissa är seriösa och eftertänksamma andra har ingen direkt plan och pratar bara på.
Jag har skrattat, gråtit, funderat massor efter dessa sommarpratare och lärt mig att vi alla är människor med olika öden här i livet.   
Jag tror det är nyttigt att höra andra kämpa på som vi andra i mot och medgång det går upp och det går ner men vi är aldrig ensamma om det!
Människan är otroligt duktig på att ta sig samman även om det finns stunder då de flesta av oss vill kasta in handduken.
Men vi måste också bli bättre på att berömma oss själva när vi mår bra och har det bra.

Ja jag har hittat en ny hobby och när jag lyssnat på alla i sommar tänker jag gå vidare till vinterpratarna....

 Mina favoriter hittills är: (har lyssnat på de jag känner till ska ta mig an "okända" nu..)

 Ulf malmros, Christine Meltzer, Per Morberg, Johanna Koljonen, Claudia Galli, Peter Andersson

Satt och rensade mina gamla papper, en blandning av dikter, klotter, brev, och texter. Hittade gamla kärleks dikter från förr, ett stygn i hjärtat, man minns inte hur det var, hur man var själv som person. Jag har endast de gulande bladen som bevis. Många tårar som runnit genom åren av brustet hjärta, oförstående känslor och känslokalla pojkar. Jag inser hur mycket jag sökte kärleken blev förblindad, sårad, stött och lämnad ensam. Att de har påverkat mig än idag är ett faktum, men det är givetvis annat också, som att känna mig sviken av min far, bråka med min mor, känna mig allmänt vilsen i livet. Kanske fanns det ingen som lyssnade. Att någon lyssnar är oerhört viktigt för alla människor, genom svåra tider genom glada, man vill dela med sig sina innersta känslor man vill höra varma berörande ord man vill att någon åtminstonde försöker förstå.

Jag genom gick som så många andra sedvanliga kriser i mina ungdomsår, men den grundläggande faktorn som jag ser är att jag verkligen sökte bekräftelse hos killar, hoppade mellan olika i hopp om att den näste skulle kunna älska mig. Och på såvis skrämde jag med all säkerhet bort dem. När jag äntligen hittade min första fina kärlek satte jag honom på prov först, men endast en osäkerhetsakt från mig, det höll på att kosta att mista honom. Vi hade det rätt bra vi två, tills en dag han gör det som han absolut inte skulle kunna göra enligt honom själv. Det sveket kommer att följa mig i många år till och frågan är om jag någonsin kunnat förlåta och glömma?

Tiden därefter var återigen ett ständigt sökande efter bekräftelse, och då jag nosade på något som skulle kunna utvecklats till kärlek var jag snabb och fördömma sen förlora.

Jag tappade bort mig själv under alla dessa år och hoppet om att finna blev en ständig jakt utan bete. Jag kan såhär i efterhand bli arg att jag aldrig insåg mönstret men jag vet också att man inte kan se i nuet utan endast efteråt.
 Utan mina texter och dikter skulle jag nog inte ha ett hum om hur det faktiskt var, och kanske är det dumt att läsa och minnas men för mig är det en lärdom. Jag ser också de bra sakerna som hänt och allt handlar inte om att hitta kärleken utan först måste jag hitta mig själv, det har jag kommit på väldigt god väg att göra. Livet är en bergochdalbana och även om det inte känns som nio årsen var så länge sen så har mycket hänt och jag har vuxit.

 Jag trivs mycket bättre med mg själv idag, jag umgås med människor som gör mig glad och som lyssnar.

Och kanske har jag tillochmed hittat kärleken, för det känns helt annorlunda jag tror det känns som det borde göra egentligen. Kanske har jag bara vuxit upp.

tack internet radio tack för att du finns:) När jag jobbar så här är det skönt att kunna tuna in på svensk tv och radio, just nu lyssnar jag på kalejdoskop med massa intressant musik. Balkongdörren står vidöppen, de nytvättade sängkläderna svänger på sina strängar där ute.
Vårkänslor poppar inombords itakt med kaffeinet jag just inmundigat, tog en lång springtur imorse och det är alltid lika roligt att se hur förvånade grekerna ser ut när jag kommer.. inte bara för att jag är blond utan också för att jag motionerar ute:) 

Igår var vi på stan igen, åkte till ett område som kändes som Londons Old Street väldigt Hippt och Trendigt med massa uteserveringar och "coolt" folk. Också vi då:) Hittade där i området många fiiina väggar som jag tänkjte dela med mig här!











is the last thing that leaves us..

Jahapp då va man tillbaks då, allt är som vanligt sitter på tältsängen med en kopp te och skumbelysning. Trots att jag varit hemma i stockholm i ca tre veckor har jag inte lyckat skriva en enda gång, men så åker jag tillbaka till Aten för att jobba lite till och med ens vill jag skriva. Även om ingen läser:)

Anlände för 5 timmar sen, resan gick som den skulle fick ett gott skratt då jag i smyg följde en grekisk tjej med turkosa tights och tunika, matchande leopard mönstrade boots och jacka,och hennes llla mini hund i matchande leopard väska. Att de drog uppmaärksamhet till sig är underskattat de hade en egen lite show och många av oss kunde nästan inte  hålla sig för skratt.  Dock blev det mindre roligt när jag fick sitta mellan två gubbar som mer än gärna axlade ut sig lite extra. Antingen var det för att de tyckte de kunde ta lite av "mitt" ryggstöd eller så ville de bara ha närhet, vad vet jag:) Jag vaknade till efter en tupplur och fann att båda somnat med ansiktet mot mig och jag anade deras frukost i andedräkten.. 

tur att det endast tar tre timmar att flyga..  

dags att sova!   

  

Lycabittus Hill   30.01.10

I’m at the top of the hill,

The city of Athens it spreading its bricks below,

Millions of concrete stones,

Houses, resting on top of each other.

A labyrinth of small streets,

But a thousand ways out.

The sun, is finally spreading its sunbeams

across my face, my arms, my heart, I cannot stop smiling.

Although I’m alone here I’m happy, The sun does its wonders.

 The Greek flag is moving in the sky like the waves on the sea,

The old woman in black is mopping the marble floor that leads into the little church,

The salesman with his stone jewellery, miniature churches, replicas of acropolis, his face weather beaten his black cap with pins, he throws a glance at the people, perhaps hoping someone would by anything Today.

The old with the mop, shouts at a boy playing on the steps, he nods his head and disappears down to the Café, she takes her bucket and retreats into the church shaking her head.

I see kittens, 3,4,5 maybe six or more, red haired kittens hiding behind a stonewall.

Carefully watching the pigeons picking seeds from the ground.

In return the guard dog is watching the kittens, waiting for a moment to attack.

But the kittens doesn’t seem to care.

I get my coffee and my toast,

A little pile of crisps, and the check,

More and more people are gathering in the Café,

Hurrying to get the best table with the best view.

Im at the top of Lycabittus Hill,

With a view to kill        

For.